Sliplining med PE-rör
Vid sliplining med PE-rör dras eller skjuts PE-ledningen in i den existerande ledningen mellan en införings- eller startgrop och en mottagargrop.

Sammansvetsningen av PE-rören sker antingen över markplan eller nere i införingsgropen.

På grund av begränsningar med hänsyn till maximal tillåten böjningsradie för PE-rör kan sammansvetsning över markplanet kräva långa utgrävningar, speciellt för rör som ligger djupt eller har stor diameter.

Sammansvetsning som görs nere i utgrävningen möjliggör kortare utgrävning men installation kan endast göras i den takt som skarvarna svetsas och kyls ner. Just avkylningsfasen är mycket viktig för det färdiga rörets livslängd eftersom en för kort kylningstid direkt försvagar röret, speciellt i installationsfasen men även långtidsvärdena berörs.

Vid svetsningsarbetet uppstår såväl utvändiga som invändiga svets vulster. På avloppsledningar överväger man ofta att ta bort såväl utvändiga som invändiga vulster innan röret dras i. På vattenledningar tas de invändiga vulsterna normalt inte bort eftersom man vill undvika den föroreningsrisk det innebär att använda verktyget för borttagning av vulster.

Som beskrivits ovan kan PE-rör antingen dras eller skjutas in. Vid idragning är draghuvudet en mycket viktig komponent. Det griper tag i det nya röret och överför kraften från dragkabeln.

Draghuvudet bör ge en säker förbindelse utan att påföra någon grad av lokal stress. I några av fallen försluts änden av röret för att förhindra jord eller överskjutande material att komma in. Detta är en fördel, speciellt i tapp-vattenledningar.

För att undvika överbelastning av PE-röret kan ett skarvstycke monteras mellan dragkabel och draghuvud. Detta skarvstycke kan ställas in för avlastning vid en nivå som ligger under det värde som PE-röret tillåter. Även om det inte är önskvärt är ett brott på en skarvstycke normalt att föredra framför skador på röret och efterföljande fel. Skarvstyckets närvaro gör också operatören uppmärksam på att undvika överdriven dragkraft.

PE-rör i små dimensioner dras ofta in med hjälp av rör gjorda av trådnät som är knutna i diamantformat mönster. Detta rörnät är fastsatt vid dragkabeln och dras in över PE-rörets ände. Vid idragningen spännes rörnätet och griper tag i PE-röret som därefter kan dras på plats i en existerande ledning.

PE-rör i små dimensioner kan i mindre längder dras in manuellt men de flesta kräver kabeldragning. Kabeldragningen ska ske sakta utan ojämnheter eller okontrollerade variationer i styrka. Exakt omtanke i förbindelse med placeringen av dragkabeln och styrningen av kabeln ska göras. Ofta är det nödvändigt med en extra styrning i brunnen eller mottagargropen för att säkerställa kabelns bana inte hindras eller skrapar emot någon del av kammaren.

Det finns talrika sorter av maskiner för installation av rör , antingen med manuell eller hydraulisk kraft. Några typer är konstruerade för att arbeta från införingsgropen medan andra är placerade över mark just bakom införingsgropen. Maskinen greppar det nya PE-röret och skjuter den framåt in i existerande rör. Gripmekanis-men utlöses därefter och återvänder till utgångspunkten och förloppet upprepas.

Arbetsplats där sliplining utförs 

Anslutning av anslutningsledningar och grenrör
Anslutning av anslutningsledningar och grenrör i samband med sliplining av självfallsledningar för avlopp gör det oftast nödvändigt att gräva upp.

Speciella kopplingar ska användas för koppla den nya kopplingen till existerande förgrening. Vid anslutning av sidoledning och vid anslutningar i övrigt till det existerande ledningsnätet ska det, om det är en vattenledning alltid göras en uppgrävning.

Viktigt i dessa sammanhang är att det tätas mellan det relinade och befintliga röret så att det inte flyter in massor och man får framtida sättningar i gatan.

Klar att dra in en PE-slipliner med en diameter på 500 mm

Injicering
Fodringssystem där ledningen uppträder tillsammans med existerande ledning samt system där det nya röret endast uppträder som en permanent form för hålrumsinjicering kräver konstruktionsmässigt injiceringsmurbruk med en tryckstyrka på mellan 10 och 20 kPa.

Fodringar som hålls fast av existerande rör men som inte behöver fästas till det samma kräver endast en fyllnadsmassa som kan överföra belastningen mellan de två elementen. Några av de injiceringsmurbruk som används för detta ändamål har en styrka motsvarande den för styv lera – cirka 1 kPa.

Injiceringsmurbruk tillverkat av vanlig Portland cement och pulvriserad flygaska (OPC/PFA) används ofta, men det finns ett flertal speciella typer. Ett av dem är ett mycket lågt viskositetsmurbruk som flyter genom hålrummet under tyngd eller minimalt tryck och som tjocknar efter ca. 20 minuter. En fördel med sådana murbruk är att detta gör det möjligt att utföra injiceringar i etapper snabbare än med traditionella material.

De krafter en liner utsätts för under injicering är ofta större än under normal drift. Fel som uppstått på grund av injiceringstryck och flytningskrafter bör undvikas. Flytningskrafter undervärderas ofta, speciellt i större fodringar, och man bör komma ihåg att krafterna relaterar till vikten på det murbruk som förskjuts av linern (dvs. linerns volym multiplicerat med murbrukets specifika vikt) snarare än vikten på murbruket i hålrummet.

Det är allmän praxis att fylla linern med vatten under injiceringen eftersom detta hjälper till att motverka flytningsstyrkan och att motstå externt tryck. Trots detta och eftersom de flesta murbruk har en tyngd större än 1.0 kan det fortfarande bli nödvändigt att injicera i etapper. Detta gäller speciellt för större gravitationsledningar där lutningsgraden är kritisk och flytningsteknik inte kan accepteras. 

Idragning av PE rör med kabeldragning

Renovering av gasledningar med sliplining
Det har utvecklats åtskilliga tekniker som möjliggör införandet av en ny polyetylen rörledning i en existerande huvudgasledning eller i en anslutningsledning utan att avbryta gastillförseln. Dessa metoder baseras generellt på att gas kan flyta genom hålrummet mellan den gamla och nya rörledningen under installationen och därigenom medföra en reducering av borrhålet för rörledningen. Detta kan vara acceptabelt om det rör sig om gamla huvudledningar som ursprungligen konstruerades för gas med lägre eldningsvärde eller distribuerat vid ett tryck som är lägre än det som är tillgängligt idag.

Det är utanför denna handboks ramar att beskriva de många namnskyddade systemen för införsel. Av förståeliga säkerhetsmässiga orsaker är stränga och detaljerade krav för installation fastlagda och det som följer här är endast menat som generell vägledning för grundprinciperna. Det finns system för huvudledningar med lågt och mediumtryck.

Systemen används inte i Skandinavien men används fortfarande i England.

Första steget är att isolera den del av huvudledningen som skal renoveras medan den fortsatta gasförsörjningen sker via en bypassledning i den ena eller i båda ändar av den isolerade delen. Den nya polyetylen ledningen förs in genom tätningar som fästs i den gamla ledningen vid införingsgropen. Ledningen skjuts sedan med hjälp av trycklufts- eller hydraulmaskiner genom hela den ledningsdel som ska renoveras. Vanliga införingslängder är på mellan 100 och 500 meter.

Det finns många variationer i tekniken men i sin enklaste version passerar det nya PE-röret genom tätningarna in i införingsgropen och kan därefter förbindas antingen med existerande rör eller med ett nytt rörsystem med högre tryck. I alla variationer används hålrummet mellan det gamla och det nya röret för att upprätthålla försörjningen av gas till förbrukarna under installationen. För att underlätta övergången i driften till det nya PE-röret sprutas ett polyuretanskum in i hålrummet för att stoppa tillförseln av gas vilket gör det möjligt att avbryta den gamla ledningen och göra den nya förbindelsen.

Gasledningar från 75 mm till 450 mm i diameter kan fodras med hjälp av ovan nämnda metod.

För renovering av anslutningsledningar för gas finns det en metod som upprätthåller den existerande gasmätarställningen vid införing av ett PE-rör genom en 90o böj kring ett T-stycke eller genom ett antal böjar med lång rundning. Efter att ha tagit bort mätaren och huvudavstängningen kopplas en fläkt till anslutningsledningen vid mätaren. Luft blåses genom den gamla ledningen för att ta bort ev. lös rost. Ledningsmottagare, böjar och rör kopplas till och man blåser snabbt in luft i röret för att skicka en lina igenom till den yttre änden. Denna används för att dra tillbaka kabeln, kabeldragaren fastgörs vid toppen på mottagarledningen.

Ett kort stycke PE-rör dras igenom för att ta bort ytterligare rost eller beläggningar. Därefter installeras hela rörlängden med hjälp av kabeln kombinerad med skjutkraft som appliceras manuellt på motstående ände. Efter en kort period utförs en test där röret har möjlighet att rikta in sig efter ev. sträckning. Metoden kan anpassas till nya vattenförsörjningsledningar.

En metod har utvecklat för införing i anslutningsledningar för gas där ett nytt PE-rör skjuts in i en gammal anslutningsledning av stål genom ett förseglingssystem som monterats på det gamla röret, antingen inne i förbrukarens lokaler eller med hjälp av liten utgrävning utanför byggnaden. Uppgrävning är inte nödvändig vid anslutningar till huvudgasledning. Hålrummet mellan det gamla och det nya röret fylls med en permanent tätningsmassa som förhindras komma in i ledningssystemet med en slags spetskägla som är fastsatt i den främre delen av PE-röret. Systemet kan användas till stålrör från 20 till 50 mm i diameter som fungerar vid tryck på upp till 50 millibar. Anpassningar för underlätta användningen av metoden vid högre tryck och i vattenledningar är under utveckling.

Spiralvridna foder
Metoder att forma ett rör eller en liner på plats med hjälp av spiralvridning av ett PVC-band har utvecklats. Denna metod reducerar eller utesluter behovet av utgrävning. För att öka styvheten är bandet förstärkt med ”T-profiler” på den sida som blir yttersidan. I några system låser bandets kanter ihop och bildar en vattentät försegling medan det i andra fall används en separat tätningslist för att sammanhålla bandets spiraler. Fodret är mest känt som ett ”spiralvridet” foder och formas av en hydrauldriven spolmaskin som normalt placeras nere i en brunn eller i en liten utgrävning. Linern förs genom det existerande röret efterhand som det läggs till spiraler på spiralen. Eftersom hela fodret roterar under installationen är den begränsande faktorn vanligtvis friktionen och den vikt som spolmaskinen kan vrida. Flytning kan användas för att minska belastningen.

En alternativ spiralvridningsteknik använder en spolmaskin som rör sig igenom det existerande röret medan den formar linern och tar på så sätt behovet av att rotera själva linern. Genom att använda en lindningsbur formad efter det existerande röret kan ej runda sektioner fodras, inkl. ovala, äggformade och rektangulära sektioner. Vid större storlekar kan en stålförstärkning sättas in ribborna för att öka ledningens ringstyvhet.

Efter installation av linern görs en hålrumsinjektion på samma sätt som vid sliplining med andra rörmaterial och de yttre ribborna verkar som en mekanisk kil mellan linern och injektionsmurbruket.