Standardiseringsarbetet sker på fyra nivåer: landvis (dansk, svensk, norsk) nordisk, europeisk och internationell nivå. Det europeiska och det internationella arbetet är dominerande. Det nordiska samarbetet har efterhand blivit mindre viktigt i takt med att det europeiska och det internationella arbetet har utvecklats.

Respektive lands standarder
DS (Dansk Standard) är den danska standardiseringsorganisation, som utarbetar danska standarder och normer. I Danmark används en speciell terminologi på standardiseringsområdet, eftersom man där arbetar både med normer och standarder.

En norm är ett överordnat dokument som anger överordnade krav eller funktionskrav för t.ex. ett avloppssystem, samt ger vägledning om hur dessa överordnade krav kan uppfyllas när t.ex. avloppssystem ska projekteras och dimensioneras.

En standard är ett produktriktat dokument som detaljerat anger vilka krav en specifik produkt ska uppfylla. Det kan t.ex. vara en produktstandard för rör (plast/betong), som anger mått, tolerans, krav på styrka, hållbarhet etc.

ISO
ISO (International Organization for Standardization) är en världsomspännande sammanslutning av nationella standardiseringsorganisationer som har mer än 100 länder som deltagare. De har under många år utarbetat prövningsstandarder för material och komponenter. Inget land är tvunget att göra ISO-standarder till nationella standarder.

CEN
CEN (Comité Européan de Normalisation) är den europeiska standardiseringsorganisationen som bl.a. har till uppgift att utarbeta gemensamma europeiska standarder för produkter och material så att dessa, när de överensstämmer med godkänd CEN-standard, kan exporteras fritt i Europa (den öppna, inre marknaden). Medlemmarna i CEN är standardiseringsorgan i EU- och EFTA-länderna samt Tjeckien.